Udda hundträning

Ikväll när jag och Diezel var ute på nattrundan så fick jag tillfälle att träna på ett av Diezels många "mindre bra" ögonblick.

Någonting som Diezel är väldigt förtjust i är katter. Mamma och pappa har en hemma hos sig vilken Diezel gillar, både att jaga och att mysa med. Men han tror att alla katter är lekkompisar och vill gärna sticka efter då han ser en på håll.

När Diezel ser en katt reser sig raggen, han andas annorlunda och svansen viftar för fullt.
Detta var precis vad som hände nu ikväll och jag tittade ner mot gatan i jakten på katten. Jag såg ingen, men Diezel fortsatte sina "katt-beteenden".

Jag satte honom ner och fick honom till att lugna ner sig, sedan tog vi några steg framåt och han blev lika upprymd igen. Samma visa en gång till, jag satte honom ner och kollade efter katten.

Först nu förstod jag vad han såg.

10 meter framför oss var en liten snöhög och längst ut på denna hög var en klump formad som en sittande katt.

Jag skrattade inombords och kände att det här är ett ypperligt tillfälle att träna.

Samma visa en tredje gång och när vi gick vidare upptäckte han att det inte alls var en katt utan snö.

Blicken han gav mig var inte att leka med.
En blandning av "hur kunde jag tro att snöhögen var en katt" och "fan ta dig som såg detta före mig".

Nu har han, liksom varje kväll, hämtat sin kudde och lagt sig i soffan och sover så gott.

Det ska jag också göra.

So long!

Anna