Inbillning eller inte?

Som jag nämnt i ett tidigare inlägg så var ju jag och Diezel hos veterinären i tisdags och gjorde en kemisk kastrering. Jag har höga förväntningar på detta.

Enligt veterinären tar det ca 2 veckor innan man börjar se resultat i hundens beteende. Och sedan blir det bättre och bättre de följande veckorna. Förhoppningsvis ialla fall.

Nu har det gått nästan en vecka och hur otroligt det än låter så har jag märkt en viss skillnad. Den är inte stor, snarare liten, men jag märker att han är mycket lugnare på promenaderna.

Nu ikväll tog vi en promenad ner till stan, gick en sväng på Torget och gick gatorna runt om. Flertalet gånger mötte vi hundar, men Diezel reste knappt ragg. Han tittade på dem, men det var allt. Då vi tidigare varit nere i stan har jag märkt att Diezel varit stressad över situationen. Ikväll gick han lugnt vid min sida och tittade upp på mig då och då för att kolla av läget.

Jag kände mig så stolt - även min hund kan! Kändes som sagt hopplöst ett tag, men nu ser jag ljuset i tunneln. Nu kanske det hadlar om att jag vet att en förändring kommer att komma och att jag själv slappnar av på ett annat sätt och att det är därför hans beteende är annorlunda. Jag vet inte, men å andra sidan spelar det ju ingen roll vad orsaken är utan att en förändring sker.

Belöning!? Klart han fick det! Vi gjorde ett stopp på Sibylla och köpte oss en varsin korv sedan ner till gräset för lite lek och bus med "pip", hans nya leksak.

Nu ligger han här som en utslagen hjälte, min lilla älskling! En toppen kväll!


So long!

Anna