Jag tror fan min hund har två personligheter.
Eller jag tror inte, jag vet!
På dagis är han den lugna hunden som snarare drar sig lite tillbaka än röjer fram som en stormvind. Hemma är det precis tvärtom.
För att ge ett exempel, på dagis sitter han tillsammans med en hanhund och de kommer bra överens. Inget morrande, inget dominansbeteende - jätte bra! Hemma däremot kan vi inte ens möta en hanhund utan att helvetet bryter loss.
Nu ikväll gick vi en tur med Kathinka och Astrid runt Lambergstjärn. Hundarna sprang och lekte, hade allmänt skoj. På håll ser vi ett par komma med en hund. Vi kallar in våra hundar och kopplar dem.
Redan nu vet jag, på Diezels beteende, att det är en hanhund vi möter.
Då Kathinka nyligen har opererat sitt knä och Astrid drog för att hälsa på hunden vi möter, var Kathinka tvungen att släppa kopplet. Astrid springer glatt fram, vilket var helt ok för de vi mötte. Diezel däremot, han reser ragg, skäller och morrar, gör utfall i kopplet, ja allt man kan tänka sig.
Jag säger till på skarpen men han är såpass taggad att han inte tar in vad jag säger.
En "kastrerings"spruta är väldigt nära till hands efter sådana här turer.
Vet fan inte hur jag ska kunna vända detta beteende. Kom gärna med tips om ni har.
Nu sover han så det är lite som lugnet efter stormen.
So long!
Anna
Vill inte sova igen
10 år sedan
2 kommentarer:
Om han inte lyssnar när du säger till ORDENTLIGT på skarpen EN gång (det ska räcka), så är en bra metod att ha något (ytterligare ett ihoprullat koppel eller något annat lite tyngre som inte studsar) i ena handen, och slänga detta HÅRT i marken bredvid honom, så nära som möjligt men givetvis utan att träffa honom. Det bryter hans vanliga mönster och förhoppningsvis får du uppmärksamhet och en reaktion. Bäst är ju om du kan träna ihop med någon som har en hanhund. :)
Skvallerträna honom. Lättare sagt än gjort... Läs kontaktkontraktet, där står det bra saker om skvallerträning. Lycka till!
/Kajsa vars hund lyder minsta vink. NOT! :)
Skicka en kommentar