Nojig! Inte jag inte... eller?

Idag skulle mamma och pappa komma hit och hälsa på, men vi styrde om planerna så jag och Diezel åkte ut till Edsvalla istället.

Den senaste veckan har två personer skådat, vad de tror, en varg inom en radie av 200 m från där mina föräldrar bor. NWT hade en artikel den 28 januari angående att en man skådat en varg på E45:an. Men en forskare säger "– Sannolikt är det en hund till 80 procent".
Vad tror ni? Är det en varg eller en hund?

I helgen blev en kompis föräldrars hund vargbiten. De var ute och jagade och hon gav ett ståndskall då hon såg en älg. Minuterna senare skrek hon och ägaren möttes av hunden som släpade sig fram med huggsår på baken, benen samt ryggen. Tack och lov så återhämtar hon sig mer och mer.
Detta är min värsta mardröm! Tänk att mötas av sin hund halft ihjäl biten, fy vad hemskt.

Så ikväll när jag och Diezel skulle ta en sista runda innan vi skulle åka tillbaka hem var det lite småläskigt. Med tanke på att det setts varg (eller en hund) nyligen.
Diezel, som i stort sett alltid går lös, fick plötsligt upp ett spår vid sidan av gångvägen. Jag kallar på honom, han överväger att följa spåret, men han kommer till min sida. Känner att det är läge att koppla honom, vilket jag gör. Han fortsätter spåret i ivrigt tempo.

Han visar inget intresse att uträtta sina behov, inte ens vid det stället han brukar sätta 100%.
Vi går upp för en backe och längst upp ser jag ett djur springa över gångvägen och in i skogen.

Snacka om att hjärtat slog en frivolt.

Jag vände om på stört, men Diezel hade ju också lagt märke till djuret som sprang.
Nu tror jag dock inte att detta var vargen utan snarare en räv, men lite nojig blev jag allt.

Diezel!? Ja han fick hålla sig tills vi var hemma i stan, stackars liten.

So long!

Anna