Gammal kärlek rostar aldrig - eller?

För drygt två månader skrev jag ett inlägg om att släppa taget. Hur vissa personer sätter sina spår oavsett hur länge de funnits i ens liv.

Två månader har gått sedan inlägget och gamla spår har än en gång rivits upp. Både på ett possitivt och ett negativt sätt. Possitivt på det sätt att vi fick chansen att prata ut om vissa saker men negativt att jag inte fick svar på allt jag önskade.

Avslutet för ett år sedan blev inget "avslut" och jag tror att det är därför allt hänger kvar. Samma visa denna gång... kalla mig naiv men jag trodde mer om dig denna gång.

En fika, ses öga mot öga, prata och se ifall vi bara håller kvar vid det som var. That´s it. Vi var överens... Just det, vi VAR.

Tids nog är jag redo för att gå vidare... Hoppas du får det liv du önskar!


So long!

Anna