Julbak & glögg

Ja det var vad som präglade gårdagskvällen. Efter jobbet åkte jag hem till mamma och pappa för att skriva ut korten jag tänkt använda till mina julkort. Resultatet är jag riktigt nöjd med om jag får säga det själv :)

Efter detta hastiga stopp fortsatta jag min kos mot mitt egentliga mål för kvällen - Jenny. Här nalkades det julbak av högsta kaliber. Vi bakade knäck, kola och rispuffar. Jag menar en jul är ju inte en riltig jul utan allt godis!!

Att baka med en 15 månaders kille med i bilden är inte alltid det lättaste. Han ska ju också underhållas. Så lite dans till musik, knäppa fingrarna, jaga varandra så var den saken klar - för en stund ialla fall.
Jag ska ju erkänna att jag inte är någon "barn-människa". Ni vet sådana personer som hoppar av glädje så fort de ser ett barn. Jag har snarare de senaste åren varit helt åt det andra hållet, jag har HATAT barn. Klarade inte av barn som alltid ska ha uppmärksamhet, barn som skriker.. ja barn i största allmänhet.
Men det var fram tills för 15 månader sen när denna lilla krabat kom till världen:

Han är nog den charmigaste lilla skrutt-unge som någonsin existerat. Jag bara älskar denna grabb!!

För någon månad sedan var vi ett gäng på jobbet som beställde något som kallas "pulsvärmare". Idag kom de till jobbet. Snacka om att glädjen var stor och alla flockades kring detta lilla paket för att se hur just deras vantar såg ut. Alla var jätte fina, så här blev mina:

De kommer värma gott nu när vår VD bestämt sig för att sänka temperaturen inomhus till ynka 20 grader...

Idag efter jobbet åkte jag hem till mamma och pappa (igen - jag vet! Ett jävla farande fram och tillbaka). Det är ju så att de har min hund på veckodagarna.
Från början gav jag tydliga "regler" på hur han ska "uppfostras". Ett av de främsta var att han inte skulle få mat vid bordet, hellst av allt ingen annan mat än sin egen. Detta har ju klart frågåtts.
Vid frukost får han en liten bit av en limpskiva, denna har såklart en ost- eller skinkskiva på. Efter middagen får han en potatis och ibland lite mer beroene på vad de ätit för mat.
Redan när man sätter sig vid bordet är han ju framme och små tigger men han lägger sig ner när man säger åt honom.
När mamma ätit klart och lägger ner besticken på tallriken är detta som en "signal" till Diezel. Vips står han vid hennes sida (det är ju alltid från henne maten kommer...). Nu skärs potatisen i bitar och ställs ner. VIPS är maten borta.
Nu kan man ju tycka att detta är nog. Nej nej... än en gång går Diezel till mammas sida och sätter sig. Nu är det dags för middags mjölken...